det som skrämmer mig mest är att inget mer kan hända

jag känner för att skriva ett riktigt deprimerande inlägg, inte bara för att jag är ledsen, utan för att ALLA gör det! hmm, vet inte riktigt vart man börjar men...jag saknar den där stora killen som fick mig att tappa andan. "en gång är ingen gång två är lika med noll", gäller dock inte i det här fallet. jag är fast. inte föralltid, men för en liten stund och den stunden känns som föralltid. han var den perfekta mannen (faktiskt inte mr darcy this time) sättet han pratade på, sättet han fick mig att skratta och le som ingen annan, sättet han fick mig att rodna bara genom att titta på mig. kyssarna var få, men jag minns dem än, mer än något annat. kär är nog för starkt ord, men ordet förälskad räcker inte till.

egentligen är jag lyckligt lottad, men jag saknar honom, av hela mitt hjärta...
I never knew until that moment how bad it
could hurt to lose someone you never really had.
- ett hjärta av guld

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0