fäll ner pungen och landa

min far hade ner ett glas i mitt rum idag.
vet ni vems fel det var? - det var allas fel utom hans.
han ställde sig och skrek på rullgardinen och lampan
och allt mitt damm under sängen istället.
jag lämnade sedan huset med ett leende på läpparna.

det är inte det första psykbrytet min far får en morgon,
han brukar annars komma upp och skrika att det är hans
tur att vara inne på toan och att han måste borsta tänderna
direkt efter att han har ätit frukost. jag tror ändå att han är
lite sällskaps sjuk eftersom han kommer upp halv sju
när han lika bra kunde gå upp halv åtta då både jag och min kära
mor har lämnat lägenheten, men nej nej. så funkar det tydligen inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0